barndom

Ibland när jag tänker tillbaka på vilken fin uppväxt jag har haft så blir jag tårögd.
Jag menar jag har vuxit upp i krokås, i ett fint rött hus skog kring alla håll och grannar i min egen ålder.
Havet hade vi 200 meter till och alltid en mamma och pappa som brydde/bryr sig.
Min uppväxt har ju format den människa jag är idag,varken jag vill eller inte så är det bara så!
Direkt när man tänker så, ploppar också saker upp i huvudet som handlar om dem som inte har haft/har det så bra som jag har det. Dem som har blivit av med en förälder, bägge...Eller helt enkelt haft en familj som inte brytt så som min gjorde/gör.
Och jag skänker styrka till er, för utan mina föräldras trygghet har jag svårt att tänka mig ett liv.
Inget annat än ren glädje är vad jag känner inför dessa bilder.
Och jag hoppas en vacker dag att mina och freddes barn kommer känna samma sak! Det är min dröm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0